Lopp med olika svårighetgrader

Det är saligt att delta

Några gånger om året tycker jag det är kul att delta i motionslopp. Det blir ett skönt avbrott i ordinarie träning och man kommer ut för att träffa folk. För egen del kan jag gärna ge mig iväg långt från hemmet för ett lopp, det är trevligt att bese olika delar av landet. Ibland väljer jag större tävlingar, ibland mindre motionslopp. Jag kan även rikta in mig på terräng eller mer slätlöpning, alla typer och svårighetsgrader är roliga. Att delta i motionslopp stärker moralen och ger motivation för den vanliga träningslunken.

Lopp med olika svårighetgrader

Förra året började jag med Winter Cross Run på Svampabanan i Tomelilla. Ett för mig passande lopp på 7,6 km. Loppet går på en motocrossbana och är ganska krävande till vissa delar, enklare andra. Ett par av backarna var ordentligt leriga och krävde en hel del, det gällde att hushålla med krafterna. Överlag var dock backarna korta, men tusan så branta. Jag hade tänkt mig en tid på 45 minuter men missade med några sekunder. I vart fall kom jag inte sist, men startfältet var inte så motionsbetonat som jag trott..

Startade på milen

I april sprang jag Startmilen i Örebro med ett hyfsat resultat. Nu kom jag under 45 minuter med råge (37:12) men ännu en gång var jag omringad av bra tränat folk. Kunde räkna in ganska många som kom efter mig i mål. Banan var i stort sett slät och mestadels asfalt, i stadsmiljö. Men ett skönt genomfört lopp med många deltagare. Ett bra kvitto på att jag skött vinterträningen efter det skånska besöket.

Åkte på karneval

Början av sommaren, i juni var det dags för nästa lopp. Jag hade valt Karnevalsloppet i Avesta där 8 kilometer skulle avverkas i idylliska Stadsdhusparken med omnejd. Nu var jag verkligen uppe i mitt esse och sprang bland de tolv bästa. Tiden omkring 29 minuter var jag dock inte så nöjd med, på träning gjorde jag minst 3 minuter bättre ett par veckor tidigare.

Snopet slut

Augusti kom med hyfsat väder och jag hade bestämt mig för två kortare lopp, dels Baldersnäsjoggen Dals Långed, Bengtsfors den 6 augusti och Borås Night Trail i slutet av månaden. Båda loppen var på 6 kilometer och i Borås gick den sent på kvällen.

Efter loppet i Bengtsfors så ändrade jag mig till sträckan 15 kilometer i Borås. Där skulle man få springa med pannlampa eftersom banan inte var upplyst hela vägen. Här hade jag otur men kan inte skylla på mörkret, min pannlampa funkade bra. Men jag trampade snett och den foten tordes jag inte utsätta för fler påfrestningar den natten. Efter bara ett par kilometer linkade jag tillbaka och åkte hem, stukad.

Mörkret faller

Årets motionslopp avslutade jag i Ankarsrum med favoritdistansen 10 kilometer. Ett terränglopp, inte alltför kuperat men inte så många deltagare, kanske ett hundra totalt. Här sprang jag in på en hedrande tredjeplats, men sprang inte alltför hårt vis av skadan i Borås. Nästa år blir nog lika som i år, ett halvdussin lopp men nya platser – nya vinster.